Mästerverk! Lysande, känsligt och annorlunda från genre-mästaren Otto Preminger, med en fantastisk Jean Simmons och bra
Mitchum. Aaaaah.....äntligen fick jag se denna filmpärla som jag hört så mycket om, och med ett fint kommentarspår med många
anekdoter från favorit Film Noir-experten, Eddie Muller (uppger att Jean-Luc Godard hade denna på sin tio i topp lista, All Time).
Jag blir lite mångordig här, ursäkta.....filmen spelades in på blott 18 dagar och den första delen rullar på på sedvanligt Film Noir vis,
och när man tror att man vet hur Diana (Simmons) och filmen tickar (ursäkta svengelskan) så lyfter den mot slutet till ett subtilare och
mer känslomässigt plan med ett GENIALT slut (Otto, you genious you....säger Muller, och det är bara att hålla med). Jean Simmons
ger en, för noirfilm, ovanligt komplex rollgestaltning & är mycket bra som störd ung kvinna (20 år i filmen, 23 realt), både kontrollerad
och mycket envis, som ömtålig och övergiven. Scenen när hon ensam, nästan på småflicksvis, vandrar genom det stora huset är inget
mindre än hjärtslitande. Robert Mitchum, kungen av Cool, är briljant som viril looser, förstås (kanske min manliga favoritskådis, säger
bara "Out of the Past", "The Night of the Hunter" och "Cape Fear" här).
Frank Jessup (Robert Mitchum) har kallats till det Tremaynska residenset I Beverly Hills, i sitt jobb som ambulansförare, där rika
Catherine Tremayne nästan dött av gas. Han stöter på vackra styvdottern, brittiskan Diana (Jean Simmons) och hon faller direkt för
honom och vill ha honom, spelar ingen roll att han har flickvännen Mary (Mona Freeman). Manipulativa Diana lockar honom med sin
skönhet, pengar och sin sportbil (Frank är en ex-racerförare), och när Frank tycks genomskåda hennes tricks, lägger hon in överväxeln.
4:3 fullscreen, mono, black & white, suveränt kommentarspår av Eddie Muller, engelsk text för hörselskadade som tillval

Back