En långsamt uppbyggd men mycket välgjord och spännande kanadensisk horror-slasher klassiker som blev banbrytande och
modellen för den horrorvåg á la slasher typ som skulle komma att följa med start en 4 år senare. Jag såg den här kring 1975, ja
så gammal är jag dessvärre, och minns att det var den stora snackisen i skolan. I Sverige hade den titeln Stilla Natt, Blodiga Natt.
Den börjar stilla och oanmärkningsvärt, men blir sen bara bättre & bättre med ett för horrorfilmer ovanligt suggestivt slut. Inte gore
men ändå väldigt bra (från Porkys regissören). Julhelgen har börjat på campus-området och en psykopat bryter sig in i ett kvinnligt
studenthem där han mördar en student och husfrun och släpar upp dom på vinden. Sen börjar han ringa obscena och hotfulla (och
faktiskt genuint skrämmande) telefonsamtal till huset. Polisen söker efter de försvunna kvinnorna och avlyssnar telefonen, och snart är
det bara tre flickor kvar i huset: Jess (Olivia Hussey) som är gravid med labile pojkvännen Peter (Keir Dullea), Phyllis och Barbara
(Margot Kidder).
Anamorfisk widescreen, 5.1 eller originalmono, Dokumentär "The 12 Days of Black Christmas" med intervjuer (bl a John Saxon, Olivia
Hussey, ca 19 min), två scener med alternativt soundtrack, frågesession vid filmfestival med regissören Bob Clarke, John Saxon och
kompositören Carl Zittrer (ca 20 min), långa intervjuer (ca 60 min) med Olivia Hussey, Art Hindle och Margot Kidder (kul att se den
fina aktrisen i ganska hyfsad form efter allt sorgligt som hörts om henne, jag visste inte ens att hon levde faktiskt, en cool böna).
Trevligt extramaterial på denna Special edition, fast ett kommentarspår med Bob Clarke hade väl varit på sin plats (dock svarar han
på många frågor om filmen i frågesessionen) och grabbarna som intervjuar ger sig inte, utan pressar ur skådisarna allt dom har om filmen
Back