Populära blockbusters och masala

Bollywood, hindifilmens centrum beläget i indiens ekonomiska hjärta Mumbai, är mest känt för sina blockbusters med romantik, drama och action. Förr oftast i den s.k. masala-stilen med melodrama och action i salig blandning och ofta med vilt stirrande och överagerande skådisar. MEN, grejen är ju den att det faktiskt fungerade utmärkt ändå, i en helt egen unikt indisk "hyperfiktiv" stil som ofta förenas med visuell skönhet, vilket inte bara fotot utan förstås också världens vackraste skådespelare bidrar till, och med fina sång och/eller dansnummer som är gjorda med en obändlig och livsbejakande energi och glädje. Även om just dessa sång- dansnummer slagit an hos en del i väst och inspirerat s.k. Bollywood-dans (som ju är störtskön) så är det nog också dessa inslag i filmerna som stoppar det stora genomslaget för Bollywoodfilmen hos den breda Hollywoodifierade massan av västerländska film-tittare. De klarar det inte helt enkelt, ungefär som att nutidens ungdomar inte klarar av att se på en svartvit film. För mig fungerar dessa inslag som en sorts drömscener med musik, en avspegling av huvudpersonens/personernas sinnestillstånd för tillfället = ofta
romantiska tankar förstås (el. sexdrömmar) och det som utspelar sig i musiknumren påverkar inte alls själva handlingen i filmen. Egentligen ingen större skillnad mot de Hollywoodfilmer som ibland har passager med musikvideos de också (fast ej pardans).

Bollywood-skådisarna

Observera att bollywoodfilmen under det 1a årtiondet av 2000-talet börjat genomgå en rejäl förändring och att nutida romantiska blockbusters allt mer sällan har den gamla masala-agerande stilen (som t. ex förr vilt stirrande hjältar som en Salman Khan eller en mustaschprydd Jackie Shroff) utan istället ofta har inte bara bildsköna utan också väl agerande hjältar som t.ex en Hrithik Roshan eller en Aamir Khan. Undantag finns i Bollywood som annorledes, med obegåvade popstjärnor eller odiösa kändisbarn.
Aktriserna, hjältinnorna, blir också allt bättre - tror jag. Liksom all filmindustri jorden runt sen urminnes tid (så länge filmen funnits) går huvudrollerna i de feta blockbusterfilmerna i 9 fall av 10 till skönheter, ex-modeller och skönhetsdrottningar, medan de riktiga aktriserna, karaktärsskådisarna, får biroller eller agera i smala artmovies. That's Life, det är vad publiken vill ha och det är ingen skillnad på 1920-talets stumfilmspublik eller 2010-talets facebook-twittrande dokusåpa-tittande biopublik här, den vill se vackra glamorösa ansikten på bioduken och en slickad fantasivärld långt från den egna gråa vardagen.
Men en skicklig regissör med en vision kan naturligtvis få ut något äkta även av en vacker aktris och filmen är inte heller teater utan en visuell konstart. Bollywood har också en tradition av att slussa in skönhetsdrottningar i filmindustrin och ett flertal Miss World- och Miss Universum'ar har blivit inte bara älskade stjärnor och fina aktriser utan är också skickliga dansöser inom diverse indiska klassiska stilar samt är sångerskor. Snacka om multibegåvningar, kanske sitter det i generna, bollywood-genen?

Jag fullkomligt älskar de indiska skådisarna i de allra flesta fall, men undviker ibland vissa filmer med särskilt obegåvade kändis-barn eller gamla överagerande masalastjärnor. Jag tycker om inte bara de största mainstream-stjärnorna som Aamir Khan, Hrithik Roshan, Priyanka Chopra, sötnos Deepika, Kangna Ranaut m. fl. utan kanske framför allt karaktärsskådisarna, dvs de "riktiga" stjärnorna som de fantastiska Kay Kay Menon, Naseeruddin Shah, Nana Patekar, Boman Irani, Deepak Dobriyal, Irrfan Khan, Om Puri, Vidya Balan, Mahie Gill, Konkona Shen Sharma, Minissha Lamba m.fl m.fl.

Genrer (förutom romantiska draman)

Men indisk film är ju inte bara dessa romantiska filmer med drama och/eller action, man gör ju också artmovie-indiefilm riktad till en liten "sofistikerad" (storstads) publik och indier i exil samt västerlänningar/filmfestivaler (en gammal indisk men iof sig bengalisk mästare är ju Satyajit Ray som jämförs med både Bergman och Kurosawa).
Man gör action- och horrorfilmer, och tyvärr då oftast inte riktigt av Hollywood/Hong Kong resp. t.ex. Japan-klass än. Men, en dålig indisk actionfilm med t.ex Akshay Kumar eller förr en pumpad Hrithik Roshan eller en Deol-broder (jag gillar dessa skådisar) är oftast underhållande ändå pga de agerandes personliga charm, kul musiknummer och det allmänt trashigt goda humöret.
Indisk horror är ett sorgebarn som också mycket, mycket sällan är bra på "riktigt" utan den är oftast kopiöst trashig och bisarr och som möjligen blir underhållande på ett oavsiktligt kalkonfilms-vis (vilket förstås har sin charm det också).

Komedier gör man med stor förkärlek och då ofta rena buskisar, och man gör det i allmänhet mycket bra. De flesta bollywood-skådisarna verkar ha en genuin ådra av komisk tajming och bl.a kan en stor skådis som Kay Kay Menon i den ena filmen ses i ett kritikerhyllat ödesmättat drama och den andra i en tramsig buskiskomedi, där han är riktigt kul (Sankat City t.ex).
Svenska Fredrik och Filip (det begåvade tandemparet) reste till Bollywood i ett av sina program. Man besökte ngn B- eller rentav C-studio och lät några indiska skådisar gestalta Jönsson-ligan taffligt inspelade av duon. OBS! Jag gillar Fredrik/Filip, de är genom-amerikaniserade (fast på ett positivt sätt) men av deras tonläge att bedöma så var nog deras mening att söka håna den i deras ögon så "löjliga" indiska filmindustrin, detta trots att deras cineastiska komparativa kunskaper torde vara utomordentligt små. Bollywood kunde inte bry sig mindre och är världens största filmindustri med en urgammal tradition och dess skådisar är mycket, mycket skickligare än vad Fredrik/Filip från "det stora kulturlandet Sverige - inte" har en susning om. Trots att de använde sig av skådisar från en "powerty row" studio och som inte fick någon regi alls så framgick klart att de hade en genuin komisk känsla och troligen var lika bra eller bättre komiska aktörer än någon svensk skådis ur vår stora obegåvningsreserv. Bollywood kan komedi och deras tänkta hån föll alltså platt som en pannkaka och slog tillbaka på dem själva. Just svenskar skall väl inte ta sig för att kritisera något lands filmindustri med våra filmepos, jag säger bara Göta kanal 14: Nu skiter vi badkaret eller Komissarie Träck och massakern i Svinarp med Persbrandt i sin 117e roll med sitt enda ansiktsutryck och det där styltiga svenska filmtalet som inte talas av någon svensk i verkligheten - en svensk regissör: hmm, försök vara ännu stelare och onaturligare, jaaa, där satt den.... Cut!

Bollywood Film Noir - I Love It

En annan genre som Bollywood gärna gör och dessutom nästan alltid gör både mycket bra och underhållande snärtigt är kriminal-thrillern, och detta om det så är en A-studio eller en B-studio produktion. Bollywood Ny-Noir, jag älskar den. Ofta är det en bollyversion av en Hollywood- eller någon fransk film och, nästan alltid, tycker jag, blir bollywoodversionen minst lika bra om inte mer underhållande rentav. Här tillhör jag säkert minoriteten då genren inte alls har lika hög status ens i Indien jmf. med de påkostade
romantiska blockbuster-filmerna. På diverse bollywood diskussionsforum på nätet världen runt diskuteras också nästan, gäääsp, Zzzzz, bara de stora utslätade mainstream filmerna och sällan en snärtigt störtskön kriminal-B-filmsstänkare.

Varför är jag då så förtjust i genren? Jag älskar amerikansk Film Noir från 1940- och 50-talet och Bollywood Crime-film har ofta en skön Film Noir känsla. Skådisarna verkar dessutom gilla genren och tar itu med rollerna med liv och lust och entusiasmen smittar av sig på filmremsan. Femme Fatales. Herregud, finns det några aktriser som lämpar sig bättre än de indiska att gestalta denna sköna, starka och farliga kvinnoroll? Bollywood har ju världens i särklass vackraste aktriser och när de släpper loss och psykar loss blir det garanterat underhållning, som Bipasha Basu i Raaz, Urmila i Pyaar Tune Kya Kiya eller Neetu Chandra i Apartment.

Bollywoods nya våg

En ny filmvåg har skakat om Bollywood på senare år, en våg av yngre talanger som sökt sig bort från masalafilmens konventioner utan att för den delen göra renodlade artmovies (vilka ju alltid gjorts - se ovan). Man skippar dansen och låter musiken infogas i handlingen, man satsar på spännande och kontroversiella manus och man skippar helt masalafilmens vilt överagerande stil.
Man söker kanske någon sorts filmisk äkthet likt t.ex 1960-talets franska nya våg filmmakare.
När startade det? Vet inte, men kanske 1998 med Ram Gopal Varmas kriminalmästerverk Satya och mannen som skrev det geni-ala manuset ...... hette Anurag Kashyap, en person som nu står i spetsen för omvälvningen av bollywoodfilmen med filmer som Dev D. och Gulaal. Med sig har han lockat en äldre regissör som Vishal Bhardwaj och duon Raj Nidimoru och Krishna DK. Även om dessa också skulle slukas av studiesystemet och bli tama så är stenen ändå satt i rullning och indiefilmskapandet är här för att stanna

Fall inte i samma fällor som jag gjort - några tips och omdömen (och OBS! enbart min egen personliga åsikt uttrycks nedan) :

1. Att beställa från USA

Som privatperson och både skiv- som filmsamlare har jag med glädje köpt från USA i över 30 år, och när jag hade min nätbutik så var det ofta just USA jag importerade film från, horror och kultfilm. Varför? Man vet ju att det är coola utgåvor, bra grejer helt enkelt och så är kundservicen av högsta klass och jag köper helst USA utgåvor själv. MEN OBS, och ett viktigt obs!
Detta gäller INTE de USA-baserade nätbutiker som säljer Bollywood-film. Absolut inte. Långt därifrån - Varning utfärdas!

Jag har som innehavare av en f.d. nätbutik testat en lång rad olika USA-baserade Bollywood-film nätbutiker mellan 2000-2005 och
kan ärligt INTE rekommendera en enda av dem (observera att det kan ha dykt upp någon vettig på senare tid).
Jag talar inte om teknisk kvalitet på dvdutgåvorna här, för som ni vet finns ju problem med frysning, pixlar och discoxidering - vare sig det är USA eller Indien-utgåvor och vare sig de är nya eller ej, utan om den utbredda "seden" (el. bedrägeriet) att återsluta uthyrd dvd och sen sälja den som ny, trots att discarna är upprepade. Man sänder medvetet också ofta dvdfodral med lösa discar skramlande inuti (s.k. floaters) som är förstörda av repor. Vidare är filmerna ofta mycket illa förpackade, ja så illa att man nästan grät av ilska ibland när man hämtade ut eländet på posten. Ja, halva sändningar kunde ibland vara förstörda.
Trots att jag importerade i rätt stor skala, då jag ju hade en dvdnätbutik, och upprepade ggr bad och senare krävde att de skulle
paketera sändningarna fraktsäkert - så var det som att om och om igen dunka huvudet mot en vägg. De vägrade. Det gick inte att
få dem att förstå. Glöm den vanliga USA kommersens princip nr. 1: Kunden har alltid rätt. Dessa märkliga affärsmän var helt enkelt tvungna att blåsa en, och detta oavsett vilken nätbutik jag prövade. Jag har importerat prylar från i stort sett HELA världen och det har nästan alltid varit ett stort nöje - utom just från dessa USA-baserade indier.
Skulle då USA-indier vara ett särskilt ohederliga jmf. med alla andra trevliga amerikaner jag gjort affärer med under 35 år? Vet ej, men någon förklaring måste finnas och i vart fall har en världsunik och osund affärssedvänja uppstått. Riktiga Indien då? Se nedan

2. Att beställa från Indien - Induna.com

Är något helt annat och bättre. Det finns väl inte så många dvd/blueray-filmbutiker på nätet än som också säljer internationellt men jag har prövat på 2 olika sajter och har fått utmärkt service. Störst och bäst är goda Induna.com med ett enormt utbud, de nyaste filmerna först på indiska dvd utgåvor och med snabb och bra service med säker paketering (och förnärv. DHL som carrier). De indiska utgåvorna har förvånansvärt lågt pris (fast har å andra sidan oftast loggor i bildhörnen och ibland reklamband som dyker
upp i bilden, så de filmpuritaner som är känsliga för sådana tilltag varnas förstås och bör väl handla annanstans). För de som liksom jag inte vill vänta ett bra tag på att filmen släpps i en europeisk utgåva och som vill handla säkert och få bra service - pröva Indien.

3. Att beställa från Europa

Är säkert och går förstås utmärkt också det. Det finns många återförsäljare i Storbrittanien bl. a stora Play.com på kanalöarna, men även en del i Tyskland (där indisk film slagit an och det finns bra diskussionsforum om indisk film). I Nederländerna finns också ngn nätbutik och där finns för övrigt också bolaget KMI Movies som väl är snabbast i Europa med att ge ut DVD med nya bollywood-filmer. Även Sverige har några nätbutiker (tror jag) och vill ni hyra indisk film, prova att söka upp typ livsmedelsbutiker för indier i exilen (som åtm. finns i Stockholm) där de kan ha sådan service. I Malmö lär en Bollywood-biograf ha öppnats av entusiaster och
i Stockholm fanns det iaf tidigare en filmklubb (på biografen Park?) med visningar ämnat för indier i Stockholm

4. Kvaliteten på DVD-utgåvorna - Ett sorgebarn

Dvd är numera av ganska bra bildkvalitet men problem kan uppstå beroende på vilken spelare man har, vilket gäller även för andra asiatiska lågprisutgåvor och datorspelaren kan vara en bra lösning när den vanliga spelaren inte har lust.
Ovarsam fabrikshantering av discar samt pixlar i och frysning av bild förekommer också än tyvärr. Tidigare förekom också ofta att diskarna oxiderade av och till s.k. disc rot, detta gällde oftast USA och/eller indiska utgåvor.
Indiska Dvd utgåvor har också ofta bolagets logga transparent i bilden som watermark och ibland reklambanners som dyker upp
i bilden. Cineaster blir inte glada men å andra sidan är priset mycket lågt på filmerna.

OBS! På senare år har man kunnat märka att allt fler (inklusive mig själv) har fått ökande problem att spela upp indiska Dvd utan
att filmen pixlar och/eller fryser efter en stund och detta även om discen ser helt felfri ut. Detta fenomen gäller även Dvd från andra asiatiska länder och beror nog på att pressningstekniken ändrats. Försäkra er om att ni har minst en annan spelare, t.ex er dator-spelare som ofta spelar upp "besvärliga" discar utan problem. En indisk DVD kan spela olika på varje spelare man provar