Cornell Woolrich (Cornell George Hopley-Woolrich)
1903-1968, är min favorit bland kriminalförfattarna, ofta både
melodramatisk
och plågad har väl ingen bättre skildrat färgen svart -
Noir i litteraturen. Den svenske deckarexperten Jan Broberg ser honom som
thrillergenrens store romantiker, endast jämförbar med Edgar Allan
Poe, och hans levnadstecknare Francis M. Nevins kallar honom
för "The Poet of the Shadows - Mörkrets poet".
Lite av en författarnas författare och en genregigant redan under
sin livstid, har han sedermera blivit den troligen mest filmade av alla
1930-1940-talets Pulp Fiction-epoks författare. Bland filmatiseringar kan
nämnas (i urval):
The Leopard Man (Jaques Torneur 1943), Phantom Lady (Robert Siodmak 1944), Deadline
at Dawn, The Black Angel och The
Chase (1946), Fear in the Night och Night Has a Thousand Eyes (1948), The Window
(1949), Rear Window (Alfred Hitchcock,1954),
The Bride Wore Black och Mississippi Mermaid (Francois Truffaut, 1968-69), Seven
Blood Stained Orchids (Umberto Lenzi 1972).
The Bride Wore Black (1940, US Ballantine pocketutgåva
1984 ovan, och svensk pocket från Gebers 1964, först utgiven 1948
Gebers)
bygger på ett effektivt hämndmotiv där en iskall mördare
metodiskt och med en kameolonts förmåga att smälta in i olika
omgivningar betar
av sina offer. Vad är hämndmotivet och skall polisen kunna hitta sambandet
mellan morden bakåt i tiden? Woolrich vände på motivet i
Rendezvous in Black, där en man istället för en kvinna är
hämnaren.
Boken inledde svarta serien och följdes
av Black Curtain, Black Alibi, The Black Angel, The Black Path of Fear, och
Rendezvous in Black
La Mariée était en noir är en bra filmversion
från 1968 av Francois Truffaut (som älskade Woolrich, och året
efter filmatiserade även hans
bisarra "Waltz into Darkness", kanske min aboluta favorit av alla
hans många böcker och noveller, som "Sirenen från Mississippi").
Alltid
magnifika Jeanne Moreau är den hämnande änkan Julie Kohler som
ger sig på en grupp av män och plockar dem en efter en.Mr Bliss,
Mr
Coral, Mr Morene, Mr Delvaux och Mr Fergus, kommer någon av dem att klara
sig? Filmen är ju ifrån 68 så den har ju förstås
inte den där
"egentliga" unika Film Noir känslan som fanns på 40- och
50-talet och som så väl passade Woolrich mörka och romantiska
poesi, men är helt
OK ändå. Truffaut ändrar lite såvitt avser hämndmotivet
och skippar Woolrich twist på slutet, eller snarare vänder
på den egentligen