Fr. v: Dharmendra, Danny Denzonga, Vinod Khanna, Jeetendra, Hema Malini och Parveen Babi

Rätt fet tågaction med stjärnuppbåd som tydligen floppade på bio i Indien när det begav sig. Lite märkligt då den är riktigt underhållande och
överraskande välgjord (för att vara Bollywood på den tiden) när det gäller specialeffekterna. Visst, används tågminiatyr i t.ex finalen men ofta
ett riktigt brinnande tåg i rörelse, vilket är cool. Scenen när brandkår vattenbesprutar det förbi ilande brinnande tåget var snygg och jag har
alltid varit barnsligt förtjust i scener med elddräkter/burning suits och den brinnande servitören var fin också.
En anm. dock och utan att spoilerförstöra: Hoppar man av ett expresståg i full speed så får man inte bara blåmärken, om man inte landar i en
enorm container med stötdämpande bomull eller liknande, så ger väl fysikens grundlagar det dystra resultatet att man dör, man tvärdör.

Filmen är 3 timmar lång och börjar på sedvanligt blockbustervis med inledande komedi och romantik, när vännerna Ashok (Dharmendra) och
Vinod Verma (Vinod Khanna) möter sin respektive flickvän, Seema (Hema Malini) och Sheetal (Parveen Babi 1949-2005, den stora kvinnliga
megastjärnan på 1970- början på 80-talet i Bollywood jämte Zeenat Aman. Hennes historia är tragisk med schizofreni och underligt beteende och
hon lyckades stöta sig med allt och alla inom branschen. Hon dog fattig, sjuk och ensam långt från strålkastarskenet och bara 55 år gammal).
Vinod är en ingenjör och vinner Indian Railways tävling om ett nytt snabbt lok - Super Express project, att färdas sträckan Delhi-Bombay på bara
14 timmar ist. för tidigare 23. Den förlorande konstruktören Randhir (Danny Denzonga) blir inte glad, först knep Vinod vackra Sheetal som också
Randhir ville gifta sig med och så detta. Denzonga har en smal mustasch á la spaghettiwestern-skurk och från första sekunden vi ser honom vet vi
att han är The Bad Guy och med mustaschens rätt placerar han en bomb på tåget och sätter dessutom bromssystemet ur spel.

På klassiskt katastroffilms-vis får vi lära känna en del av de ca 500 passagerarna på tåget, som gett sig av från New Delhi med pompa och ståt.
Där finns bl.a Seema, Ashok, ficktjuven Ravi (Jeetendra), från sitt bröllop flyende bruden Madhi, Vinods lille son Raju, 2 diamantsmugglare, en
brinnande servitör, en död lokförare, en kvinna till att föda - såklart, en klass söta ungar - såklart och så beteltuggande livsnjuterskan Ramkali.
Ytterligare en anm. När Ashok får reda på bomben ger han sig av på en vild bild-och motorcykelfärd för att hinna upp tåget och på en station kan
han ta sig ombord och strax därefter smäller bomben av och sätter tåget i sken. Hmm, kanske hade det varit bättre om han lyft en telefon lur ist.
så hade tåget kunnat varnas och passagerarna evakueras på stationen. Men då hade det ju inte blivit någon film förstås
Den aning psykedeliska förtexten har skönt struttig spaghettiwestern musik där mans- och kvinnoröster upprepar filmens engelska titel.
widescreen (med aning kapade kanter, tror jag) 5.1 eller 2.0 hindi med subs, sång/dans med subs, liten transparent logga i övre vänstra hörnet

Lågprisutgåva 45 rupier, nästan igenting. Snart är det slut på DVD utgåvor att ha i hyllan. Vi gamla samlare är stofiler. Vad jag hört av en kompis
som var i Kina så finns det knappt DVD att köpa längre (och då inte pga Blueray) då det inte lönar sig (ens för piratkopierarna) att släppa så
billiga utgåvor. Den uppväxande generationen bryr sig heller inte om att ha filmen "fysiskt" i hyllan i en regelrätt utgåva, utan laddar ner filmerna på
datorn och ser den i datorn eller via en egenbränd disc. Trist men så är det, skiv- och filmsamlandets epok är i utdöende (vilket dock inte utesluter
ett genuint filmintresse hos ungdomar förstås, bara att formerna för filmtittandet är i förändring

Back