Ingen giallo-thriller såvitt jag kan se, då den
helt saknar spänning, de makabra särdragen, subjektiva kameran
och den typiska giallo-mördaren (även om det finns en mördare
förstås) utan snarare en burlesk kriminalhistoria.
Men, den är fräckt filmad av Brass i OBS! tidig pop-estetisk och psykedelisk
anda med bl a split screen teknik.
Skådespelaren Bernard (fine Jean-Louis Trintignant) är i London och
möter unga Jane (en bedårande Ewa Aulin)
och de båda börjar snoka i mordet på en nattklubbsägare,
på hennes far etc. och de jagas bl a av en dvärg.
Om man är uppmärksam på vissa ... eeh, fakta man har så
att säga från början, behöver man inte vara en Einstein
för att klura ut vem som är mördaren. Helt ospännnade och
det är själva filmens form som är intressant, vilket Tinto
Brass också klart deklarerar i kommentarspåret, han var inte ute
efter att göra en thriller/giallo utan efter att experi-
mentera med filmmediet. Ewa Aulin blev för ett kort, kort ögonblick
ett stort internationellt namn genom att spela
huvudrollen i psykedeliska amerikanska jättefloppen Candy (baserad på
den erotiska skämtbok hiten)
anamorfisk widescreen, mono italienskt tal med engelsk text, kommentarspår
Tinto Brass-engelska, trailer, gallery