(US DVD) (Poster & vykort)

SVT överraskade med att visa detta Feel Bad mästerverk i sin Film Noir-serie sommaren 2008 (ihop med bl a Fritz Lang's klassiker Scarlet Street)
och den 15 september 2010 var det dags igen. Detour är något av den ultimala Film Noir-filmen då den verkligen verkligen gör skäl för själva epitetet
Film Noir, med troligen mer ångest, desperation och hopplöshet per filmruta än i någon annan film inom genren. Ett klaustrofobiskt nattsvart lågbudget-
drama, som är ovanligt, ja, nästan (pga nollbudgeten) experimentellt minimalistiskt för sin tid och från PRC, en s.k. Powerty Row Studio/B-filmsstudio,
och Detour är av många filmvetare ansedd som en av de bästa lågbudgetfilmerna någonsin. Jag skulle absolut placera den på topp 5 på min Film
Noir bästalista all Time.

Filmpajasskandalen: Suck..... ja, ni ser själva vad filmtips-lallarna på Aftonbladet och SvD
gav den för betyg i sina groteska kortrecensioner i tidningarnas TV filmtips (Resident Evil Extinction fick t ex 2 i jmf och anses alltså vara nästan lika bra).
Ungefär som när någon gammal narr på Expressen en gång gav Hitchcock's Psycho en 3a och en Hasse/Tage uppstötning (tror det var Mannen som
slutade röka) en 4a. När en film betraktas som en Absolut Klassiker av flera generationer av filmvetare, filmskribenter och filmälskare World Wide måste
självklart betygsättningen bli en annorlunda än en 3a , om det skall finnas någon rim och reson, om inte svenskarna skall sjunka ännu djupare ner i mörkret
i vårt kulturella u-land och om någon människa överhuvudtaget skall bemöda sig om att läsa läsa dessa monumentalt inkompetenta klåpares filmtips
..............................................................................

Handlingen:
Vår ack så dömde hjälte, pessimistiske NY-barpianisten Roberts (briljant Tom Neal) skall följa sin filmaktris-aspirerande flickvän till Los Angeles, utfattig
beslutar han sig för att lifta över kontinenten. Men under resan plockar han upp lifterskan från helvetet.
Ann Savage som den djupt osympatiska Vera ("quite possibly the most despicable female in movie history") gör en helt unik rollprestation som motbjudande
Femme Fatale, med skrikig röst och på gränsen till hysteri, ja, jag vet inte om jag sett något liknande på film (Sandra Bernhard i King of Comedy då kanske).
Men samtidigt kan jag ändå inte låta bli att känna lite ömhet för hennes rollfigur (ja, jag är blödig och det blir värre med åren jag lovar) så helt övergiven, så
oönskad, så oattraktiv (sliten och förhårdad) och helt utan några som helst förmildrande egenskaper.
Den veke och dystre Roberts med sitt personliga framgångs-garanterande motto "No matter what you do, no matter what where you turn, fate sticks
out its foot to trip you" blir ett lätt offer för irriterat elaka Vera. Inte bara Ann Savage är mycket bra utan också Tom Neal, vars hela gestalt tycks utstråla
ångest och som i verkligheten också tragiskt nog (ödets ironi med tanke på filmens story) hamnade i fängelse efter mord på sin fru.
Manuset är av Martin Goldsmith och Martin Mooney men filmen skulle rentav kunna vara efter en Cornell Woolrich roman, och som Francis M. Nevins skrev
"författarens inflytande genomsyrade så till den grad 40-talets films noirs att en stor del av utmärkta filmer från den perioden, som Edgar Ulmers lågbudgeterade
mästerverk detour (PRC, 1946) verkar som Woolrich filmer fastän han inte hade ett dugg med dem att göra" (Cornell Woolrich, the poet of the shadow, 1977).
När jag hade min DVD butik hade jag till salu en amerikansk DVD utgåva (se bild ovan) som tyvärr inte var bra, utan byggde på en gammal sliten transfer och
inte heller SVT's kopia var bra med mycket repor. Men om någon är intresserad och hittar en fin utgåva av Detour så kan jag bara rekommendera ett köp.
Det är verkligen högst anmärkningsvärt att det i skrivande stund (oktober 2010) inte gjorts en seriös restaurering av Detour till en DVD eller Blueray-utgåva

Back