Först skall jag erkänna att jag, trots beundran för
fransk kultur, aldrig gillat Lolita-grejen. Ja, alla dessa sköna
aktriser eller popsångerskor som plutar med munnen och talar bebispråk
- ryyys, det vänder sig i magen på mig.
OK, om det är gjort med uppenbar självironi och humor (som t.ex Jayne
Mansfield i en komedi, men Marilyn
Monroe, nej, nej). Det är så utstuderat och förutsätter
att man som man är helidiot (vilket man iof sig är, men ändå).
Därför har jag alltid haft lite svårt för bl a Brigitte
Bardot's tidiga filmer som Sexkitten, trots hennes skönhet.
Men här har vi en BB i sin sista film då hon är
39-40 år gammal. En mogen kvinna i sin bästa ålder. Hon talar
inte
bebisspråk, hon plutar inte med munnen och hon är bedövande
vacker. Milf Alert!
Vackrare än någonsin var hon nu sedan länge en fin respekterad
aktris och hon slutade på toppen (även om nu
denna film, även om den är helt OK, kanske inte hör till mästerverken).
Detta BB älskare, är inget annat än den mogna BB hela tiden,
och mycket av Brigitte om man uttrycker det så, även
om Jane Birkin distraherar en aning också. Efter min panegyriska hyllning
av Brigitte Bardots utseende, till filmen:
Eftersom filmen saknade engelsk text och min franska är
under isen, så tror jag att filmen handlar om en förförerska,
en swinger som möter den unge prästen Paul inför vilken hon i
flera olika flashbacks berättar om sitt syndiga liv. En
bikt, en syndabekännelse. Om sin affär med professorn Pierre (Maurice
Ronet) med vilken hon reste till det syndiga
Sverige och hans gästföreläsningar ? i Uppsala. Ett lärosäte
där studenter i tidsenlig afghanpäls går till sängs huller
om
buller med varandra (ja, jag är uppvuxen under det glada 70-talet med afghanpälsar,
platåskor, palestinasjalar, svarta
Puss och Kram jeans och mellanöl, nostalgiskt). Ann Zackarias kan ses i
en tidig topless roll utan repliker.
Hon berättar bl a om sitt möte med äckel-playboy pervot Paul
(Robert Hossein?) och hans unga läckra fru Clara (Jane
Birkin - wow!). Hon hämnas på män som retar henne och i det
senare fallet omvänder hon Clara till lesbisk sex.
Det hela är ju förstås Don Juan myten och slutet blir det väntade
i flammorna. Det hela är kompetent gjort i poppiga färger
och Brigitte Bardot är mycket bra i rollen.
Är denna text för gubbsjuk? - Ett försvar
Att jag gubbigt tjatar om BB's fysiska status kan kanske vara irriterande för
en del, men filmen är mer en snygg yta än något
med djupare innehåll (såvitt jag kunde se iaf) och Bardot ÄR
faktiskt filmen, hennes sensualism är och bär själva filmen.
Inte illa så. Hon är helnäck en hel del, bl a ihop med Jane
Birkin även om det oftast är s.k. konstnärligt fotat genom suddiga
glas eller dylikt (arrrgh.....) men hennes gloriösa figur kan ses i bl
a badkarsscenen. Sorry, hade jag hittat något djupt eller tänk-
värt i filmen att hellre skriva om hade jag gjort det, jag lovar. Jag förnekar
anklagelsen om gubbsjuka, gubbslem, whatever
widescreen 5.1 franskt tal UTAN engelsk text