US 3 disc DVD Diana Dors (från nätet)
Den första samlingsvolymen med brittisk Film Noir

I en samproduktion mellan Hammer Films och den amerikanske producenten Robert L. Lippert gjordes en räcka
lågbudgetfilmer i Film Noir stil mellan 1952 och 1957. Filmer som är inspelade i London och utspelar sig i London
(mestadels) av brittiska regissörer och med brittiska skådisar - med undantag av några av stjärnorna som skeppades
över från USA, några rutinerade med karriären i nedförsbacken och några unga med förhoppningar.
I den här första volymen med 6 filmer på 3 discar bidrar senare vampyrkände Terence Fisher med 3 regi-insatser.

Funkar det då? Är det samma känsla som amerikansk Film Noir från 40- och det tidiga 50-talet? Kort sagt, finns
stunsen där? Som hängiven älskare av amerikansk Film Noir måste jag vara ärlig och säga - NEJ, inte riktigt.
Trots att skådisarna är utmärkta, och då inte minst de brittiska skådisarna inklusive dom i de mindre rollerna, så blir det
lite blekt tyvärr, det är något lite valhänt över filmerna, det saknas temperament, men några av filmerna är rätt hyfsade iaf.
OBS! Detta är då vad jag tycker förstås och jag har ingen koll på vad filmvetenskapen anser. En högt skattad regissör som
Terence Fisher t.ex. är förstås en habil regissör men en blek sådan och ger NOLL stuns, spänning eller tempo åt sina tre
bidrag i genren här (sorry alla Hammerälskare) ...... även om Diana Dors gör sitt bästa för att få liv i liket.
Men det tar sig mot slutet och den tredje discens båda filmer har en hel del underhållande snärt åtminstone.
Alla filmerna är i 4:3 full screen originalformat, black & white, engelskt tal mono

Disc 1 - Bad Blonde (1952) regi: Reginald LeBorg

Sjömannen Johnny Flanagan får chansen som boxare och plockas upp av gamle promotorn Giuseppe, som lotsar honom
till en titelmatch om den brittiska lätt-tungviktstiteln. Vilket break, men Johnny har en svaghet och det är kvinnor och när han
får syn på Giuseppes småslampiga och bedagade fru Lorna (Barbara Payton) är det fara på färde.
Lorna, som slickar sig om munnen när hon ser Johnnys vältränade kropp och snart har inlett ett erotiskt förhållande med
pugilisten. Japp, ni anade helt rätt, Giuseppe är för gammal, för hjärtsvag och framförallt, för rik för att detta skall sluta väl.
Filmen saknar stuns och det enda som ger filmen snärt är Barbara Payton som svullet bedagad, vulgär och vasst solkig blondin.
Payton, den skandalomsusade aktrisen som festade och söp bort sin karriär var bara 25 år gammal när hon skeppades över
till London för denna film, men ser ut att vara åtminstone 40, sorgligt. Biografier över LeBorg och Payton

Disc 1 - Man Bait (1952) regi: Terence Fisher

Diana Dors, född Diana Mary Fluck 1931, i sin tredje film Manbait

Dors, som alltså marknadsfördes som Storbrittaniens svar på Marilyn Monroe, yppig blondin som hon var, kom snarare att hamna i
Jayne Mansfield B-films stuk-facket än i Monroes. Jag skall ärligt säga då att jag aldrig gillat Monroe filmlegend som hon än må vara,
jag har alltid haft mycket svårt för kvinnor som talar med infantil bebis röst och som aktris var hon inget särskilt (inga hatmail tack).
Dors må ha varit med i mestadels usla brittiska filmer MEN visar här att hon kunde agera. Hon dominerar filmrutan fullkomligt och är
mycket BRA, ja hon är nog det bästa med hela den här 3-disc utgåvan rentav, och det är synd att hon inte fick chansen i bättre filmer.
Hon spelar en ung tjej, inte god och inte heller genomrutten men en aning amoralisk som hamnar i dåligt sällskap, kvinnligt outgrundlig
och lätt den intressantaste rollkaraktären i hela denna filmsamling, MEN.... NEEEEEEEJ, hon dödas av redan i den 41 minuten, A BIG
MISTAKE då filmen snabbt drabbas av Rigor Mortis under träaktige Terence Fisher 's livlösa regi.

Denna film utspelar sig i Pearsons bokhandel med bossen, John Harman (George Brent, mördaren i The Spiral Staircase), den trogna
sekreteraren Stella (Marguerite Chapman), diverse andra samt biträdet Ruby (Diana Dors).
En dag ertappar Ruby en tjuv i butiken, Jeff, men istället för att hon anmäler honom inleder de ett förhållande. Ett sjaskigt par som kommer
på den lysande idéen att pressa Harman på pengar. Hur? Ruby som manbait och utpressning. Hur ställer sig Jeff's gamla flickvän (Eleanor
Summerfield) till det och kan trogna sekreteraren Stella hjälpa sin boss ur knipan á la en Cornell Woolrich-intrig ? Bios Fisher och Dors

Disc 2 - A Stolen Face (1952) regi: Terence Fisher

Underlig liten film och knappast en Film Noir, snarare ett melodrama och med ett mycket märkligt och rumphugget slut. WTF?
Plastikkirurgen Philip Ritter (Paul Henreid) möter och blir kär i kvinnan med den beslöjade rösten och de coola breda ögonbrynen, Film
Noir genrens one and only - Lizabeth Scott som konsertpianisten Alice Brent. Men hon gifter sig med sin agent och Phil flippar ur och
opererar den asociala kvinnliga fången Lily så att hon får gissa vems ansikte. Sen gifter han sig med Lily och gissa vem som dyker upp då?
Genreikonen Scott i dubbelroll alltså, men ändå alls inte bra i trist regi av träbocken Fisher. Biografier Scott och Fisher

Disc 2 - Blackout (1954) regi: Terence Fisher

Karismatiske amerikanske skådisen Dane Clark spelar nedgångne jänkaren Casey Morrow på deken i London. Aspackad på en natt-
klubb får han ett lukrativt erbjudande av en skön blondin, att gifta sig med henne, den rika arvtagerskan och societetskvinnan Phyllis Brumer
(Belinda Lee, dog bara 25 år gammal i en bilolycka). Men han vaknar upp med minnesluckor och ett mord har begåtts.
Dane Clark är förstås bra och detta är bättre än Fishers båda tidigare alster i samlingen, men fortsatt utan stuns, utan nerv. Bios Clarke och Lee

.................................................................................................

Men, jaaaa, på den 3e och sista discen i denna Hammer Film Noir samling lossnar det till slut och de båda avslutande filmerna är underhållande
och bjuder på mer av den intensitet, tempo och snärt som man vant sig vid i amerikansk Film Noir, utan att på något sätt vara klassiker då förstås

Disc 3 - The Gambler And The Lady (1952) regi: Sam Newfield (och Patrick Jenkins)

Dane Clark igen, nu som amerikansk ägare av natt- och spelklubbar i London, Jim Forster. Clark är mycket bra som en man jagad av demoner,
som startat på nytt i England efter att ha suttit av en volta för dråp hemma i USA. Som inget hellre vill än att kunna göra en klassresa, att kunna få
umgås i societeten, med de dryga inavlade nihilistiska slemsäckar som nu utgör denna. Ja, dessa äckel kan ju också ses i Sverige svassande för allt
rojalistiskt och ålderdomligt, med sin tillgjorda vedervärdiga stockholmska, skjutandes änder och fasaner på gods eller slott med digra EU-bidrag
och framskitna ur pennalistiska, fascistoida och allmänt människofientliga privatskolor - hoppsan, kunde inte stoppa det där utfallet, sorry.

Motvilligt lämnar jag mitt agg mot överklassare och går tillbaka till filmen. Forster inleder ett förhållande med överklassflickan Susan (Naomi Chance),
dras in i affärer med dennas bror Lord Peter Willens (Anthony Forwood) och hotas av maffiabröderna Angelo och Arturo Colonna (Eric Pohlmann).
Här finns också Forsters mycket irriterade dumpade ex-flickvän Pat (Katlheen Brown) som bidrar till filmens unika Film Noir twist. Kommer Jim
Forster lyckas att höja sig på samhällsstegen, kommer han att få flickan och rikedomarna och kommer han att överleva filmens speltid?
Underhållande, bra skådespel (särskilt av Clarke f. 1918 d. 1998, den där skådisen man sett i mängder av amerikanska filmer i oftast små biroller
och med ett oförglömligt ansikte), snärtigt och med ett riktigt, riktigt coolt slut, som tycks komma från ingenstans. Biografier

Disc 3 - Heatwave (1953) regi: Ken Hughes

En utmärkt Film Noir som är lite som en nyare och bättre version av Bad Blonde. I denna film befinner vi oss utanför London, troligen i The Lake
District ?, och den amerikanske författaren Mark Kendrick (utmärkt bra Alex Nicol, som jag aldrig hört talas om) hyr en bungalow vid en sjö.
I den stora flotta villan mittemot huserar paret Forrest, den äldre snorrike Beverly (välbekante Sidney James) och hans öppet otrogna fru, den svala
blondinen Carol (också mycket bra Hillary Brooke).
Mark ger ett ganska sympatiskt intryck och inleder först en sorts buddy-vänskap med den ensamme och olycklige miljonären Beverly. Mark ogillar
sättet hur den genuint Nasty Carol behandlar stackars Beverly på............först vill säga, för Carol må vara en iskall, övermogen och osympatisk kvinna,
MEN hon är tveklöst mycket attraktiv och Mark faller. De inleder ett erotiskt förhållande och hon lindar Mark kring sitt finger. För han är ju vår arke-
typiske Film Noir "hjälte", Born To Loose, och det visar sig att han har sina brister då han sviker först sin bokförläggare och sin författarkarriär och sen
sin vän Beverly. Den gamle rike gifte mannen har.... guess what? jo, hjärtproblem och jag tror ni kan räkna ut intrigen sen på ett ungefär.
Bra triangel noir, Alex Nicol, Sidney James och Hillary Brooke - vilka fascinerande beslöjade kattögon den kvinnan hade, Wow!

Extramaterial: Inte mycket, några biografier, kortkorta kommentarer av en Richard M. Roberts kallat The World of Hammer Noir om dessa 12 idag
bortglömda brittiska film noir filmer som gjordes i USA-brittiskt samarbete av Hammer samt några VCI trailrar för andra filmer

Back