Utmärkta USA bolaget Kino Video's Film Noir Box med 5 dvd i och ett reklamhäfte

1. The Long Night (1947) se separat recension om denna magnifika melodrama Noir klassiker på Film Noir sidan

2. Sudden Fear (1952) Regi: David Miller

En riktigt, riktigt bra Crime-Thriller som blir genuint spännande på slutet, inte illa pinkat för att vara
en gammal Hollywoodfilm från 1952. Filmen har mycket bra skådisar och föll inte alls under radarn på sin tid då den nominerades till 4 Oscar men har
sen med tiden fallit i glömska och (såvitt jag vet) varit svårfångad på DVD.
Jack Palance och The One and Only......... Gloria Grahame i support huvudrollerna, YUM, och rutinerade Joan Crawford i den Barbara Stanwyck-aktiga
huvudrollen som allt för förmögen och allt för gammal dramatiker. Ja, Crawford och visst, hon kör sin patenterade stumfilmsstil med vilt uppspärrade ögon
när hon skall föreställa rädd men är annars mycket bra som likeable medelålders dam i Distress (hon knep ju den gyllene statyetten före min älskling Gene
Tierney i rollen som Ellen Berent i Leave Her To Heaven 1945, vilket jag haft svårt att förlåta henne för).
Vissa jämför denna film med Hitchcock's Suspicion från 1941 med Joan Fontaine och Cary Grant, men jag gillar denna bättre.

Filmen börjar på Broadway i New York och den framgångsrika dramatikern och arvtagerskan Myra Hudson (Joan Crawford) överser repetitionen av sin
nya pjäs. Myra är inte riktigt nöjd med skådisen som skall spela The Romantic Lead - "han duger inte som romantisk skådis" och sparkar honom på stående
fot. Mannen som heter Lester Blaine (Jack Palance) blir rasande även om hon förstås har rätt, metafilm-mässigt då, för Palance fick ju spela många brutala
typer och cowboys under sin karriär (och en Marquis de Sade-ansk vällusting i Jess Franco's Justine).
Men när de båda möts senare, på ett tåg över kontinenten då hon är på väg hem till sitt San Fransisco, faller medelålders Myra handlöst för den charmige och
virile unge mannen. Alla Bad Feelings är tydligen bortglömda, eller?
Det ena leder till det andra och snart är de gifta och då, då dyker Irene (Gloria Grahame) upp, en kvinna Lester känner väl sen tidigare. Ex-flickvän och/eller
ex-fifflar partner, i vart fall får de slå sina kloka huvuden ihop när nyheten om att stormrika Myra skall donera bort sin förmögenhet når dem.
Mer en sedvanlig Crime-thriller än egentlig Film Noir kanske.
4:3 fullscreen originalratio, black & white, mono engelskt tal utan textning. Inget extramaterial. Ingen särskilt bra utgåva med lite mörk bild

3. Hangmen Also Die! (1943) Regi: Fritz Lang

Hyfsad WW2 anti-nazi propaganda crime-thriller från mästaren Fritz Lang, men inte i mina ögon en Film Noir.
Filmen handlar om det tjeckiska folkets motstånd mot nazityskland under ockupationen och utspelas i Prag. Reinhard Heydrich styr landet med järnhand och
redan i filmens början får vi se en man jagas av soldater och poliser. Pragbon Mascha Novotny (Anna Lee, som jag aldrig hört talas om) handlar på torget och
ger de jagande fel information så att den flyende mannen kommer undan. Mannen är motståndsmannen Dr. Franticek Svoboda (Brian Donleavy) och han har
just skjutit Heydrich.
Han tar sen sin tillflykt hos familjen Svoboda och tyskarna tar i med hårdhandskarna och börjar att massavrätta slumpvis tillfångatagna tjecker.

Jag skall erkänna att jag har lite svårt för krigspropaganda-filmer, även om det är The Good Guys man håller på här, men det är rätt bra som man förväntar sig av
en regissör som Fritz Lang. Vissa av birollsskådisarna i motståndsrörelsen pratar högstämd anti-nazi propaganda och suger förstås fet pung.
Anna Lee är helt OK. Brian Donleavy agerar som han hade en träpinne uppstucken, ett vandrande träblock. Bäst är skurkarna, som den tjeckiske bryggarmagnaten
och quislingen Emil Czaka spelad av Gene Lockhart och........

Överlägset bäst i filmen är den tjeckiske gestapo-kriminalinspektören Alois Gruber spelad av Alexander Granach som öldrickande fyllhund och smart spårhund.
Han utstrålar makt, arrogans och intelligens. En skådis som varit med bl.a i Nosferatu, Pabst-filmer och i Ninotchka, som fick fly Hitler och dog 1945 bara 51 år gammal
4:3 fullscreen originalratio, black & white, mono engelskt tal utan textning. Inget extramaterial

4. Behind Locked Doors (1948) Regi: Oscar Boetticher

En s.k. genuin B-thriller, en Powerty Row Studio produktion som smart döljer sin
nollbudget och faktiskt är riktigt snärtig och underhållande. Kanske inte en Film Noir men i vart fall en helt OK kriminal-thriller.
Kalkonfilms-legenden Tor Johnson med Plan 9 From Outer Space och Ed Wood, Jr. berömmelse från ca 10 år senare kan här ses i
en, trots fodralet, såvitt jag kunde se okrediterad biroll som namnlös intagen, förutom tilltalet Champ då.
Han var väl en svenskättad fribrottare och han är faktiskt rätt effektiv i en stum roll här, spelar en farlig mentalpatient och ex-boxare.
Effektiv? Ja, han kunde förstås inte agera i vanlig mening men hans styrka och enorma fysik inger respekt och jag tycker nog att hans
boxarrörelser (av avgjord tungviktstyp) ser rätt trovärdiga ut, även om brottargrepp var hans musik och kan ses mot slutet.

En privatsnok, Ross Stewart (Richard Carlson) får i uppdrag av en kvinnlig journalist (Lucille Bremer) att nästla sig in på en privat mental-
klinik i jakten på den efterlyste förbrytaren Judge. En fet belöning är utlyst och det är tänkt att de skall dela på belöningen, om och när de
båda tagit fast skurken. Insider-reportage från en mentalinstitution följer med avslöjande av för de hjälplösa patienterna vidriga förhållanden
med sadistisk personal och ledning.
Hmmm, och just när jag skriver detta den 17 november 2011 har det i det nya iskalla Sverige uppmärksammats ännu ett privatvård-företags
rovdrift på och övergrepp mot värnlösa dementa åldringar, allt i vinstmaximerings-anda.
Detektiv Ross fejkar en mano-depression och läggs in på kliniken som patient Horton. Kommer han att hitta några spår efter den efterspanade
skurken Judge och kommer han att klara sig från ett möte med Champ?
4:3 fullscreen originalratio, black & white, mono engelskt tal utan textning. Inget extramaterial

5. Railroaded (1947) Regi: Anthony Mann

En avgjort B-ig och med stundtals bleka skådisar men ändå en helt utmärkt, tuff och välgjord
gangster-action-film noir från en av de riktigt klockrena experterna inom genren, Anthony Mann.
När den stenhårda gangsterbönan Clara Calhoun (Jane Randolph, bl a Cat People) släpper in två rånare bakvägen till en skönhetssalong, varav
den ena är pojkvännen Duke Martin (finfin John Ireland, till vänster på bilden ovan), så går det snett och en person blir mördad. Skulden faller
på den helt oskyldige Steven som saknar alibi för kvällen, och polisen Mickey (Hugh Beaumont) och Steve's syster Rose (Sheila Ryan) ... Zzzzz
bestämmer sig för att själva hitta mördaren. Med främst en högst oväntad och intensiv catfight samt en för sin tid läckert snygg shoot-out, som nog
både John Woo och Sam Peckinpah skulle nicka/ha nickat gillande åt
4:3 fullscreen originalratio, black & white, mono engelskt tal utan textning. Inget extramaterial

Back