Bild ovan vänster: Fodralet till den thailändska dvd'n; bild till höger: Whitney Able och Scott McNairy i San José, baksidesbild fodral thailändsk dvd

Oj! Vilken trevlig överraskning. Jag hade inte hört något om denna film när jag hyrde och såg den i maj 2011 (och sen såg om den i mars 2012; detta skrivet 2012-03-10).
Minns att jag var inställd på slötittande av en troligen korkad men förhoppningsvis ändå hyfsat underhållande B-action med usel CGI en masse och att det var Mexiko temat
som fick mig att lyfta den från den borttynande videobutikens dammiga hylla. Älskade video- och skivbutiker, snart är dom alla borta - R.I.P.
Jag fick så fel, så fel och även om jag gillar en smådålig actionfilm då och då så fick jag se något MYCKET bättre. Men, marknadsföringen känns lite tveksam och en aning
vilseledande vilket kanske kan förklara de negativa reaktionerna man kunnat se på nätet, förmodligen mest då från unga tittare och/eller mainstream-inriktade antar jag som
nog var inställda på en Alien Attack rulle. Visst, det finns aliens som attackerar människor i filmen och det finns soldater som attackerar aliens - men, vad man får är till största
delen en Artmovie, en låångsam lågbudget roadmovie med påfallande stor skönhet. Kanske hade Zona infectada varit ett lämpligare namn på filmen än Monsters.

Detta är den unge britten Gareth Edwards första långfilm. En erkänd visual effectsmästare som själv hela tiden sett sig som en regissör, och oj, oj, vilken debut han gör. Med en
extremt låg budget skapar han något som nästan tar andan ur en. Mot en bakgrund på SF och en situation där aliens kraschat i Mexiko och en infekterad zon upprättats, större
delen av Mexiko upp mot gränsen till USA, berättar han om en resa. 2 personer, 2 amerikaner, en kvinna och en krigsfotograf skall ta sig hem och färden går genom zonen.
Det är själva resan som är berättelsen, deras kontakt med varandra och med de mexikaner de möter på resan (alla fint spelade av amatörer, folk filmteamet funnit i närheten).
De stöter på monster, aliens, eller snarare något som visar sig vara medvarelser och de är briljant skapade av CGI-mästaren Edwards på sin dator.
Fotot och musiken är vacker och de helt oglamorösa miljöerna (bortsett från ett Mayatempel) funna i Belize, Costa Rica, Guatemala och Mexiko känns verkligen intressanta
och atmosfäriska och detta trots sin vanlighet, sin oglamour. Till skillnad från Hollywoodfilmer som oftast skildrat och skamligt nog ännu skildrar sina grannar söder om gränsen
på ett smårasistiskt och schablonartat sätt så känner man här stor empati och värme för den hårt drabbade lokalbefolkningen de möter på sin resa.

De 2 huvudpersonerna är LYSANDE i sina roller. Scott McNairy som luttrade krigsfotografen Andrew Kaulder som smått ovillig av sin tidningsboss beordras att transportera
hem en höjdares dotter, Sam Wynden spelad av Whitney Gable i säkerhet till USA. Deras samspel sitter som en smäck, finfin personkemi och det är utsökt bra.
Slutet köper jag helt och hållet, det är ofrånkomligt ......... gripande och vackert. Edwards lilla film sände säkert chockvågor genom Hollywood då han med en minimal budget
skapade en film som ser fantastisk ut, dvs. ser DYR ut. Fabriken med sina groteskt överbetalda skådisdivor, cokeheads till producenter etc. etc. kommer naturligtvis att kasta sig
över honom nu, och.... svisch........ svoosh....... där högg de klorna i stackars Edwards, som nu tydligen skall göra en Godzilla film. Ännu en visuell regibegåvning förlorad i The
Hollywood Sea of Shit. En Godzilla-film alltså !? Ja, det gick ju bra förra gg, verkligen. Enbart japaner skall göra Gojira filmer, det är Tokyo som skall stampas ner till sista
papperskuliss och det skall vara en kille i en gummidräkt förstås, annars är det ingen riktig Godzilla film.

Filmen börjar med bilder på soldater vs. en trädliknande alien, och sen när man väl mött våra 2 huvudpersoner och förstått att resan lär komma att gå genom den infekterade alien-
zonen, så väntar man på soldiers vs. aliens. Men, efter ett tag så börjar man att intressera sig mer för de 2, man börjar tycka att deras resa och relation är....... fångande. Tiden går
och ens förväntningar på CGI-effekter och action har helt skjutits i bakgrunden, även om när de väl kommer just på slutet så är de enormt imponerande.
Visst, där finns filmens mur mellan USA och Mexiko och dagens situation med illegala mexikanska immigranter, men jag tycker inte detta understryks så det stör.
Enda ev. klagomålet är väl att det ju förstås inte finns någon tropisk djungel eller Mayatempel i de torra norra ökenstaterna upp mot USA's gräns.

Apokalyptisk atmosfär intill Zona infectada

Atmosfären kan man nästan ta på, av apokalyps, med varningsskyltar om Zona infectada och där lokalbefolkningens ständigt påslagna teveapparater har nyhetssändningar där
folk uppmanas att ta på sig gasmasker vid de kemiska bombningarna. Kemvapen mot djungeln därför att aliens är en sorts trädvarelser som använder trädstammarna för sin fort-
plantning. Filmen har en märkligt fångande stämning där man på slutet delar huvudpersonernas förundran över världen, över att finnas till.
Med man, menar jag då förstås de som gillar filmen och inte de andra. Kritiker och filmälskare gjorde vågen, tummen upp, besvikna actionsugna kids kastade popcorn på duken
och fördjupade sig ist. i sina mobiler.
Den här filmen har delat filmpubliken - vilket nästan alltid är ett mycket GOTT TECKEN. För de av er som är vackra och känsliga...... som gillar filmer som Avalon. Requiem for a
Dream eller All About Lily Chou-Chou och gärna uthärdar en artmovieregissör som Tarkovskij. Ja, den här är för ER.
Den thailändska dvd'n var i anamorfisk widescreen med ett 5.1 ljudspår engelskt tal, en trailer och en making of och deleted and extended scenes
Den svenska hyrdvd'n hade också ett kommentarspår, en intervju med Gareth Edwards m.m.

Back