Isha,
Ishaa eller Eesha Koppikar/Koppikhar i mörk make-up som oglamorösa
Shabri
(Nedanstående rader skrivna den 24 juni 2012)
Oglamorös ja, när man ser Koppikar som Shabri kan
man kanske inte tro att hon är en av de mer glamorösa indiska kvinnorna
som f.d fotomodell,
skönhetsdrottning och offentlig person i media. Men hon är också
en filmaktris i en rad regionala filmindustriers filmer samt förstås
i Bollywood.
Filmen tog tydligen 5 år att producera och när den väl fick
premiär så möttes den av bra kritik och lovord över Koppikars
insats - men, Guess What,
när en spännande bollyrulle av indiekaraktär dyker upp så
sviker publiken.... förstås, mer skit åt folket, indiska filmproducenters
mantra bör vara:
du kan aldrig underskatta din publik nog.
Men detta gäller förstås inte Ramu, i detta fall producenten
Ram Gopal Varma, som är en av dem som banade väg för den nya
spännande indiska filmen
och bl.a bollywoodfilmen då med filmer som Satya, Company, Rakht Charitra
och Not A Love Story samt stöttat en rad unga talanger villiga att gå
en ny väg i Bollywood. Ja, visst har Ramu gjort en massa skräp också,
ibland trashar han loss med dåliga skräckfilmer (undantag förstås
Bhoot, 2003)
men mannen måste väl få koppla av ibland. Hans Not A Love Story
är kanske bästa Bollywoodfilm 2011, men ingen har sett den .... förstås,
suck.
Nåja, här har vi en stringent berättad gangsterfilm med läckert
grå-blått tintat skitigt foto av Amit Roy och ett nästan experimentellt
soundtrack av Raju
Singh som man får en viss stumfilmskänsla av. Lalit Marathe står
för både regi, manus, story och dialog och kan vara en ny stjärna
på gång inom den
nu så intressanta Ny-Bollywoodfilmen (även om nästan ingen i
väst fattat eller vill fatta vad som skett med bollywood indie vågen).
Filmen inleds med ett Kipling-citat "The Female of the
Species is More Deadly than the Male" och Isha Koppikars Shabri är
obeveklig som kvinnlig
hämnare, en familjeförsörjande arbetarkvinna som av omständigheterna
blir en mördare och dacoit, gangster. Hon imponerar och gå gärna
in på Google
och kolla in glamourbilderna på denna VIP-societetskvinna - svårt
att fatta att det är samma kvinna, filmens värld är verkligen
magisk.
Raporter från filminspelningen berättar att hennes sminkning var
så effektiv att säkerhetsvakter inte kände igen henne och vägrade
henne att få komma in.
Filmens handling:
Shabri bor i ett av Mumbais slumkvarter och arbetar på en kvarn, försörjer
sin far, mor och sin lillebror Bandya. Grabben som arbetar åt lokale och
hygglige bettingmannen Murad (Raj Arjun) fångas in av vedervärdige
snuten insp. Khare (Datta Sonawane) och trots att han är oskyldig torteras
han
och mördas av Khare och hans bestialiska mannar. Shabri hämnas, skjuter
ihjäl avföringen och råkar sen ihop med vännen/beundraren
Murad ha
ihjäl gangsterkungen Rajdhar Bhau's (Pradip Rawat) bror och andreman Kishya
(Niraj Kumar) vars död inleder filmen i förtexterna.
Vansinnig av vrede inleder Bhau en klappjakt på Shabri, Murad och deras
ev. vänner och där den korrumperade indiska polisen så gärna
hjälper till.
Men, redan en efterlyst person och ställd mot väggen blir envetna
Shabri en tigrinna och en fara mot Bhaus välde. Krig i gangstervärlden
utbryter och
specialpolisen insp. Irfan Qazi (den evige Zakir Hussain, Bollywoods Lam Tsuet,
med i nästan varje film) kan nöjd åse blodbadet.
Ett snärtigt stilexperiment, och särskilt gillade jag kameraåkningen
i parkeringshuset när Qasi jagar Shabri och Vilas (Manish Wadhwa). Läckert
!
Det sägs att Isha Koppikar planerar en uppföljare till Shabri. Låter
onekligen intressant med en kvinnlig boss i en bolly-gangsterrulle (undrar om
det
gjorts förut) även om jag inte är säker på att det
skulle funka med en Don-roll för Koppikar. En spännande utmaning för
henne i vart fall.
Anamorfisk widescreen 5.1 eller 2.0 hindi med engelsk textning, Reliance logga
i nedre högra hörnet dyker upp ibland, inga sång/dans nummer