En formmässigt mästerlig, avskalad och isande nattsvart dramathriller från sydkoreas (och kanske också världens) idag mest spännande regissör.
Dövstumme Ryu (Shin Ha-kyun) gör allt för att ordna en njurtransplantation till sin älskade syster och, efter att ha lurats på såväl sina besparingar
som sin njure av organhandlare är situationen desperat. Lösningen blir att han ihop med sin vänsteraktivistiska flickvän (Bae Doo-na) kidnappar en
företagares (Song Kang-ho) lilla flicka i utpressningssyfte. Varning! Detta är antagligen en av de mest omskakande och deprimerande filmer som gjorts
med några extremt störande scener. I mina ögon inget annat än ett sorgset mästerverk och den bästa filmen år 2002. En film med kanske den starkaste
anti-våldsverkan jag någonsin sett. Från regissören av nya spännande Old Boy med enastående spel av Shin Ha-kyun, Song Kang-ho och Bae Doo-na.
TILL FÖRSVAR AV SYMPATHY FOR MR. VENGEANCE:
Inte en film för alla dock, utan slaktad, förstås, av svenska recensenter: Jeanette Gentele, SvD, Bernt Eklund, Expressen & Karin Lindstedt, AB, heter
dessa "begåvningar" som i sina trista recensioner kallar den för bl a "en trött utstuderad våldsorgie" i sina pinsamt förutsägbara och rutinmässiga "asiatisk
våldsfixering" vinklingar. Den må vara ganska våldsam, men hur denna person kan kalla den trött är skrattretande. Någon mindre trött våldsskildring lär väl
inte gå att göra, Park visar hur social utsatthet, desperation, våld och hämndkänslor urholkar människan och att våld, verkligt våld, är ohyggligt och fasansfullt.
Slutscenerna samt ljudet till eftertexterna måste vara en av filmhistoriens mest outhärdliga ögonblick. Efter att ha sett denna film kommer ingen, garanterat,
vilja skada ens en fluga. Naturligtvis nämner de inte med ett ord att filmen hyllas på andra håll i världen, bl a bästa film Grand Jury Award 2003 Philadelfia
Film Festival, bästa film Audience Award 8th Montreal Fantasy Film Festival, Film Critics Award: bästa film/bästa regissör 3d Pusan Film Festival,
Korean Directors Cut Award bästa regissör 2002 för filmen, och hyllad som ett mästerverk av många kritiker världen runt. De nämner förstås ej heller det stora
skådespeleriet av t ex Song Kang-ho (sydkoreas kanske störste skådespelare), Shin Ha-kyun eller Bae Doo-na . Det pinsamma är att dessa recensenter troligen inte
(mars 2004, alltså) känner till att Park Chan-wook idag betraktas som en av världens mest spännande regissörer och en sydkoreansk mästare, för om de gjort det hade
låten säkert varit en annan från ängsliga och trendkänsliga recensenter. Framtidens omdömen över denna film och Park Chan-wook kommer lyckligtvis att berätta en
helt annan historia och man kommer att kunna skratta gott åt dessa rutinmässiga nedsablingar (Gentele SvD, som bara "måste blunda eller som recensent titta ned och
rita blommor i blocket"). Eeh, en banbrytande insats för filmrecensionen som konst, bra jobbat Gentele, rätt person på rätt plats, eller....fniss. Ha! Ha! Blott Sverige
svenska recensenter har. Ha! Ha! Ha! Vilka pajasar
Tillägg i (maj 2004): Old Boy vann Stora Jurypriset i Cannesfestivalen, onekligen bra jobbat av en regissör som av ovanstående s.k. recensenter tydligen bara kan
göra kalkonfilm. Old Boy som verkar bli min favoritfilm detta år.

Back