Text below in swedish:

Omtalad filmdebut av Kim Ki-duks tidigare regi-2nd unit assistent Yang Chul-soo (Cheol-soo). En störande historia om en sorts vänskap,
bandet från barndomen mellan 2 kvinnor, Seoulbon Hae-won (Ji Seong-won) och den isolerade öbon Bok-nam (Seo Young-hee).
Ett drama som blir alltmer störande för att sluta i ett nästan oundvikligt horror-blodbad, en explosion, och märkligt nog hur illa det än är (för
det är det verkligen) så känns det som att filmen går från Feel Bad till lättnad och frisk luft iom detta. Alla skådisarna är mycket bra men
Seo Young-hee står ut som den plågade Bok-nam och svärmodern från helvetet, Auntie görs minnesvärt av Baek Su-ryeon.

Den stiliga och eleganta men ack så dystra bankkvinnan Hae-won är på väg mot en Burn-Out på jobbet, hon har bevittnat en misshandel och
tvingas av polisen till en vittneskonfrontation och hon störs av en radda av oönskade brev och telefonsamtal från en gammal barndomsvän, från
Bok-nam. En jämnårig flicka hon umgåtts med när hon vistats hos morfadern på den lilla isolerade ön Moo-do på somrarna, men som hon inte
har något gemensamt med längre eller någon egentlig lust att träffa.

När hon tvingas att ta tjänstledigt passar hon ändå på att resa till ön för en vecka av vila och rekreation. Varmhjärtade Bok-nam tar emot henne
med stor glädje men de övriga få (det bor bara 9 personer på ön) visar en öppet fientlig attityd mot den "märkvärdiga" och vithyade Seoul-flickan
(stadsvattnet måste ha gjort dig vit i hyn- säger de illasinnade bonde-kvinnorna i filmen, kaske är det samma rasism i Sydkorea som i t. ex Indien ?
där mörkhyade behandlas mer nedsättande än vitingarna och blekmedel till hyn är en gigantisk industri i Indien).
Bok-nam har 10-åriga dottern Yeon-hee och har maken Man-jong (Park Jung-hak), svärbrodern Chul-jong och svärmor (Baek Su-ryeon).

Men det visar sig tyvärr snart att stackars Bok-nam befinner sig i helvetet. Att Hae-won representerar det enda ljuset i hennes tillvaro, drömmen
om ett annat liv långt borta från ön. Maken misshandlar henne regelbundet inför dottern, hon våldtas av makens bror, behandlas som skit, som en
träl av kvinnorna och där Auntie är värst, svärmodern från helvetet. Baek Su-ryeon är fenomenal som denna vidriga megära, yuck ... ryyys.
Inte heller Hae-won är lätt att placera i något fack, är hon sympatisk? Hon har själv minnen av övergrepp som skett på ön och vet troligen vilka
mänskliga halvdebila drägg som bebor den lilla ön men vill inte låta sig dras in i Bok-nam's problem. Hon ser eller låtsas inte se vad som sker.
Beter hon sig mänskligt? Hon har ju fullt med egna problem att dras med, med jobbet och sitt liv i Seoul och vill inte få Bok-nam på halsen.
Ja, det drar ihop sig till åskväder, en explosion. Under hela filmen har det långsamt och stringent byggts upp skeenden och känslor som kräver sin
oundvikliga urladdning och kanske, om man nu skall klaga på något, så avslutas dramat just på, slutet lite väl bekant i horrorgenre-stilen.
Japp, så är det, hade slutet filats till lika stringent som övriga filmen hade detta varit nästintill ett mästerverk, nu blev det "bara" mycket bra.

Anamorfisk widescreen DTS eller 5.1 koreanskt tal med engelsk text. Extra utan engelsk text: kommentarspår, trailer, TV spot, behind the scenes
ca 12 min samt en plastpåse med snygga vykort från filmen

Back to South Korean Film Page