Text below in Swedish:

Skön romantisk komedi, vilket iof sig de flesta sydkoreanska romantiska komedier brukar att lyckas med, men den här
gången blev det ovanligt lyckat i en variant på Edmond Rostand's succépjäs Cyrano de Bergerac från förra sekelskiftet.
Steve Martin filmen Roxanne är ju en kul parafras på temat också.

Filmen börjar lite olyckligt med just de 2 ofta återkommande teman i sydkoreansk film som jag har lite svårt för, dvs. gemen-
samt pruttande på toaletter och dåligt bordsskick i form av ljudligt nudelsmaskande med öppna munnar (ja även kinaresenärer
känner nog igen sig här). Detta var introt och jag blev lite orolig för att filmen skulle vara en fars av det mer folkliga slaget,
men, nej då, Cyrano Agency visade sig vara en riktigt lyckad och smart romantisk komedi med bl.a en hysteriskt rolig scen där
jag skrattade så jag skrek (kyrkoscenen med den upproriske gudstjänstbesökaren) och grannarna nog undrade vad som stod på.

En grupp på 4, Lee Byung-hun (Uhm Tae-woong, längst t.v. på höger fodralbild ovan), Min-jung (Park Shin-hye, 2 fr.h.), Jae-
pil (Jeon Ah-min) och Chul-bin, har en sorts kontaktförmedling ihop. Utifrån en gammal fallfärdig teaterbyggnad som bas tar de
med vetenskaplig noggrannhet itu med att deras kunder skall få till det med sina kärleksobjekt. Man skyr inga medel och efter att
först noga ha analyserat och stylat sina kunder skriver man exakta manus för att få de ovetande personerna på kroken.
När kunden, unge finansmannen Lee Sang-yong (kul Daniel Choi, 2 fr.v ovan) dyker upp blir det dock problem då flickan han
är kär i, bedårande Hee-joong (Lee Min-jung, längst t.h. ovan) är en gammal flickvän till Byung-hun och Byung-hun, ännu kär i
henne, gör allt för att sabotera uppdraget.

Väl medveten om att Hee-joong brukar gå regelbundet i kyrkan där en farbror till henne är berömd för sina lååånga och urtrista
predikningar ger han rådet till den kärlekskranke klienten att spela rebell och göra uppror, i vad jag tycker var filmens absolut
roligaste scen. Några fler hysteriska gags som det blev det väl inte utan annars mest mysigt och välspelat och lite metatema också
då Byung-hun öppnar en egen teater och ger..... ja vad annars än Rostand's Cyrano de Bergerac.

widescreen 2.0 koreanskt tal med engelsk text, minimalt fotogalleri. OBS! Filmen frös till på min spelare ngn sekund efter ca 11 min

Back to South Korean Film Page