Mary Nighy som Hidella och Hannah Taylor som Irene

En märklig film det här, efter en novell av Frank Wedekind (Lulu/Pandoras ask) är det överspänt á la det förra
sekelskiftets stil och känns mer som underlag för en stumfilm av Gustav Pabst än en nutida film. Ja, om det nu inte
vore för horrorelementen. Preussisk kadaverdisciplin och anpassning av unga kvinnor på institution har ju också
berörts bl a av just Pabst i hans Diary of a Lost Girl (med Louise Brooks) 1929 och i kultfilmen (som jag ej har
sett än) Maedchen in Uniform från 1931 regisserad av Leontine Sagan efter en pjäs av Christa Winsloe som delvis
verkar ha samma handling som denna film (eller om det nu är John Irvin som sett Maedchen in Uniform?).
Släng sen in en gnutta Suspiria också så har vi en märklig mix. Omdömena om filmen är mindre entusiastiska på nätet
och regissören Irvin saknar också lite stuns, men jag gillade den pga dess udda gestalt.

Vackra bilder och flickskola/internat/balettakademi, tänk Picnic at Hanging Rock och Suspiria? Nej, nej, nej, inte alls.
Det är iof sig vackra bilder och finfint fotat av Fabio Zamarion (och lesbisk kärlek ) men det är lååångt från sensuellt.
Det är istället kallt, repressivt och skrämmande, burr. Själva introt i förtexterna med en närbild på en balettdansös
fötter som i tåstående blöder allt kraftigare ger en föraning om det obehag som skall följa. Ja, ärligt talat så är det nog de
kyliga bilderna som är det som imponerar i filmen (foto av Fabio Zamarion, aldrig hört talas om, men tack).

Djupt inne i Thüringens skog ligger ett stort dystert internat där rektorn (Jaqueline Bisset) är Gud. Här hamnar föräldralösa
eller oönskade flickebarn och vars uppväxt och skolning betalas av anonyma. De drillas bl a i balett och musik och att,
förmodar jag, behaga män. Vidriga rottweilerhundar vaktar så ingen tar sig in eller ut, stämningen på "skolan" är helvetisk
och undertryckta lesbiska begär grasserar i den slutna tillvaron. Flickorna utkämpar en prestigekamp om att bli Prima Balle-
rina och få uppträda i huvudrollen inför skolans finansiär, Prinsen (Urbano Barberini).
Men vad finns det bakom rektorns lönndörr, varför reagerar ingen när flickor försvinner och vilken roll är prima ballerinan
egentligen tänkt att spela? Många logiska luckor och som sagts ganska överspänt absurt, men en mardröm man inte glömmer,
stackars, stackars flickor. Samtliga vuxna fiktiva personer i denna film (förutom polisen Gruber) - må ni brinna i helvetet.

Baserad på Wedekinds novell Mine Haha: Oder über die köperlicher erziehung der jungen mädchen (Mine Haha: Physical
Education for Girls). Producerad i Italien och inspelad i Tjeckien och med massor av tjecker i de mindre rollerna och en hel
del italienare i de något större, som: sköna Silvia de Santis som balettlärarinnan Gertrude, Eva Grimaldi som läraren Simba
och Enrico Lo Verso som polisen Gruber. widescreen 5.1 engelskt tal och engelsk text som tillval

Back