Is this film a funny trash viewing or best seen with the fast forward button ?

Text below written in swedish 2013-12-08 and it refers to the cheapo VCD version without any english subtitles.

Allting går att sälja med mördande reklam - en lektion i innovativ marknadsföring

How do you sell an absolutely CRAPPY and totally boring crime-drama from a Bollywood skid row C studio ?
The Answer: With a Sleeve that promises hot sexy women and gory murders

Men, kan en modern upplyst älskare av kul world widefilm verkligen luras att förinta 2 timmar av ens liv,
2 timmar som försvunnit för evigt, 2 timmar som has ceased to be.
Brukar man inte läsa ngn recension, eller i brist på sådan, ngt omdöme ngnstans först? Jo, men ibland
upphör ens säkerhetstänkande att fungera och den primitiva reptilhjärnan får omdömet att vackla.
Skaparna av detta fantasifullt "glossiga" fodral får filmen att lova mycket ... ja, för en pervo, men ändå

+ 1. Crime - Mumbai by Night (och i bästa fall också hyfsat välgjord sådan)

+ 2. Hotta aktriser

+ 3. Gorefyllda mord

Ja, vad mer kan man begära i underhållningsväg för 2 timmar av hjärnan i ett tänkt vilsamt läge OFF?
Problemet är bara att:

- 1. Det är snarare ett oändligt illa agerat och stentrist docudrama i moraliserande ton än en kriminalfilm

- 2. Ja, den till synes dansande aktrisen som är i blickfånget centralt i mitten på fodralet är förvisso ganska
hot, men är tyvärr ingen aktris (i denna film iaf) utan just en dansös som inte har ngt med den eg. filmen att
göra och bara fladdrar förbi i ett sång & dansnummer mot slutet av filmen. Vår huvudperson i filmen är tyvärr
inte så särskilt .... host! Host! Eeeh, jag har inget vänligt att komma med så jag stoppar här

- 3. Fodralet utlovar Gore MEN ..... ha, ha, ha, otroligt men sant så förekommer det inga knivmord i filmen.
Kniven på fodralet och blodet är DITMÅLAT, ja det förekommer troligen inte ens ett mord då vår stackars
barflicka blir strypt i vad som förmodligen skulle bedömas som dråp.
Här kan man verkligen tala om "innovativ" "påhittig" marknadsföring i dess bokstavliga bemärkelse.

Handlingen - i en av anständighetsskäl och, förmodar jag, på allmän begäran starkt nedkortad form:
Filmen börjar med att kriminalpolisen kallas till en plats där man hittat en säck med en mördad kvinna. Ett
kemtvättskvitto leder till offrets lägenhet och identitet, och när en rultig kvinna i för trånga kläder börjar att
dansa i ett gräsligt sång/dansnummer förstår jag att offrets historia berättas i tillbakablick (filmen var utan
engelsk textning). Hon tränar på gym och badar i en swimmingpool iklädd en för trång baddräkt och möter
en mustaschprydd man som lockar henne till storstaden med löfte om filmroller och att hon skall bli en ny
Madhuri Dixit.

Hon klarar sig nätt och jämnt från att våldtas och några filmroller blir det inte när hon istället hamnar på en
klubb som s.k. "barflicka", en prostituerad måhända. Sen växlar filmen mellan dåtid och nutid där kriminal-
inspektören förhör hennes väninnor på klubben. Vem är mördaren frågar man (inte) sig i denna who-dun 'it.
Filmen var i widescreen och med hindital utan textning och knappa 2 timmar lång och som vanligt med VCD
uppdelad på 2 discar. Filmbolagslogga syns i det övre vänstra hörnet.
I början får man se några trailrar för andra trashfilmer från (tror jag) London Eye Media House, bl.a en martial
arts action med en kille som såg skicklig ut på att kicka



Back to Bollywood Page 2